Lake Havasu

Får ursäkta för sen uppdatering, men den här veckan har helt enkelt varit lite halvt körig. Helgen som var innehöll verkligen lite av allt. Mycket löpning (för en extremt härlig och utförlig beskrivning av den fantastiskt duktiga löperskan i teamet rekommenderar jag starkt den här fina bloggen), en hel del bilkörande, ett par (hrrm) öl, hetsätning på IHOP, dans på sängar, fortkörningsvarning av amerikansk polis, shots, sightseeing, beachhäng, powernaps, hejarklackande, tidiga mornar, mysiga stränder, vilsekörande, restaurangbesök, hockey, djupa diskussioner, tokig förfest med franska DJ:s & en hel drös med fantastiska vänner. Detta var sista trippen vi alla gjorde tillsammans. Så jäkla sorgligt. Helgen var helt underbar på så många sätt och vis, det fanns så mycket glädje i de otroligt duktiga löparna så man blev minst sagt euforisk själv. 

Vi anlände alltså på fredagen till ett blåsigt/stormigt/regnigt Lake Havasu och tillbringade mestadelen av tiden där med att köra runt o försöka få en bild av stan, äta mycket pasta och chilla. 05.30 på lördagmorgonen slog Linda upp ögonen och jag var inte långt efter - kanske lite för exalterad, men men! Efter lite frukost begav sig alltså de fem löparna till starten, det var Linda, Michel, Adam, Thomas och Alex som skulle springa racet på 21 kilometer. Det var givetvis en viss spänning i luften, varken Alex eller Thomas hade sprungit längre än runt 8 kilometer tidigare i livet.. Vädret var bra - det var halvkallt men dock blåsigt. Men hellre springa i kyla än i gassande sol såklart. Starten gick och jag, Analia o Hammer hade nu alltså cirka 1,5 timme på oss att gå cirka 20 minuter till Internation House of Pancakes, äta frukost, packa med oss jäkligt mycket öl och sedan gå tillbaka. Det blev minst sagt en intressant morgon för oss alla kan jag lova. Haha, vi fick maten på IHOP så sent och jag var så jäkla nervös att vi skulle missa när någon gick i mål så det var bara att kasta i sig allt - fyra minuter senare hade jag fyra nutella/banan/jordgubbs-pannkakor i magen & vi sprang bokstavligt talat mot målgången. Detta visade sig vara ett ofantligt smart drag för när vi kom till målet igen hade det redan gått 1 timme och 25 minuter, och med tanke på hur ofantligt duktiga löpare som var med och sprang så gick det endast ett par minuter innan Thomas gick i mål! Killen som har varit mest osäker över sig själv o sin löpning och som var riktigt nervös innan. Han hade alltså inte sprungit så långt någon gång tidigare, vilket nu i efterhand kan ha varit bra för han bara körde på och när han var i mål var han både gul och blå! Haha, ooootroligt imponerande iallafall och sedan gick det sisådär 40 sekunder så kom allas älskade Adam in i målet! Jag gav honom hans gigantiska Sverige-flagga vid målgången och var såååå stolt. Fyfan va härligt jobbat. Efter detta gick det ytterligare cirka 6 minuter och in kommer Alex i mål! Alex har som sagt sprungit 8 kilometer i sträck som mest i sitt liv. Ojoj, lyckan han visade var helt jävla otrolig, blev inte lite tårögd kan jag meddela. Efter lite ölförtärande väntade vi ivrigt på spring-radarparet nr 1 - Linda & Michel, samtidigt som vi sjöng hejaklackramsor som innehöll många shotsord! ;) Det var sån härlig känsla att ha dom i målet och har ni läst Lindas blogg så får ni läsa om den otroliga resan hon gjorde. Jag är så jävla imponerad & stämningen var så härlig när alla hade gått i öl och fått sig en välförtjänt Stella-öl! Som vi skulle sagt här i staterna, detta var ett MUMS ögonblick för mig!! :) 

 En helt vanlig syn när vi checkar in på våra superfancy motels! ;)

Teamet laddar inför loppet!

Thomas går in i målet!

Och underbara Adam!

 ...med lilla, lilla Sverigeflaggan!

Världens lyckligaste kille!

Lite ölhäng efter racet...

Ett tappert försök att ge Linda flaggan vid upploppet!

They´re fucking awesome!

Hela löpargänget samlat!

Efter loppet blev det powernaps och matförtärande innan den "lilla" partyt startade. Vi var väl ungefär runt 15 personer som förfestade på våra hotellrum och det var minst sagt kul! Som jag och Linda har pratat om så många gånger tidigare, de här människorna vi hänger med har så starka personligheter och är verkligen riktiga karaktärer vilket gör att våra fester ofta blir lite för vilda. Kvällen innehöll förfest-burgare på In & Out och så gick vi till en nattklubb som (tydligen) hade 21 barer, pooler och hela köret. Riktigt kul alltså!!

Dagen efter blev det helt naturligt en lugn dag, speciellt för mig, Linda, Hammer o Analia som stannade i Lake Havasu för att se stranden o få lite färg! Vädret var superhärligt och det var verkligen vackert där. Så många båtar och vi hittade verkligen ett typiskt amerikanskt söndags-häng-ställe. Det var grillplatser överallt, det var barnkalas, folk spelade volleyboll och sååå många äldre människor som satt i sina båtar, drack drinkar och levde livet! :)

Bakishäng på IHOP ett par timmar, blev ett par rätter! ;) 

 

London Bridge!!

En underbar dag helt enkelt. 

Det tar 3 timmar att åka hem från Lake Havasu och när vi har åkt i ungefär två timmar så kommer en polisbil från buskarna (de har sjukt höga buskar mellan vägarna där alla poliser gömmer sig) och jag inser direkt att jag har kört för fort. Jag tvärbromsar och polisbilen kör parallellt med mig i ungefär en minut men har alla lysen släckta på bilen! Sedan går sirenerna igång.... ojoj, jag kan ju meddela att jag vet att jag lever i denna stund, för jisses vad mitt hjärtat mitt slog fort. Så, precis som på film, stannade polisbilen bakom mig med helljusen och sirenerna på medan jag satt kvar och tog ned rutorna. O.M.G. Sedan kommer Mr. Policeman fram och ber mig om mitt körkort och pass. Självklart hade jag passet i min resväska så jag var tvungen att gå till bakluckan och öppna väskan och då flög såklart min BH ut vilket var lagomt kul. Till historien hör också faktumet att vi åkte från varma Lake Havasu i bikini, shorts o linne och självklart hade Flagstaff en tillfällig snöstorm under helgen så det var ju förbaskat kallt - så där står jag i shorts o linne o letar efter mitt pass i bakluckan medan polisen står o kollar på mig samtidigt som helljusen från polisbilen bakom mig är på. Ja, det var minst sagt en annorlunda situation. Hursomhaver så startar han konversationen med att säga; This is your lucky day today. Sedan förklarade han att jag körde 82 miles/h på en 75 miles/h väg o han sa att om jag hade kört 3 miles fortare så hade jag åkt direkt till fängelse eftersom de tar det väldigt hårt på fortkörningar här i Arizona. Mmm, det kändes ju ofantligt skönt att höra!!! Haha, nåja hela historien slutade med att jag fick en varning ("see it as a souvenir", haha) och inga böter så jag är jäkligt glad över detta. Var minst sagt en upplevelse iallafall och ja, nu får man väl bocka av detta på to-do listan här i livet.