Grand Canyon Hike!

Grand Canyon Hike alltså. Glenn aka. Indiana Jones aka. våran guide hade förberett oss på att det skulle bli hårt. Jag tror ändå ingen hade förstått det vad det egentligen innebar.... Vi började med att åka till vår campingplats i fredags kväll. Där tältade vi, drack öl och grillade. Det var supermysigt!! Sedan var det bara att kliva upp 05.45, få i sig så mycket frukost som möjligt och ta bussen till platsen där Kaibab (även kallad Kebab från hungriga utbytesstudenter som saknar mat hemifrån) Trail startade. 

Från o med nu ska vi alltid hyra bil av enterprise! - denna fann vi under förarsätet... ;)

Så here we goooooo! Hela gänget samlat!!

Trailet var alltså 11 kilometer ner mot Colorado River och även om man inte tror det så är det faktiskt jäkligt jobbigt att gå neråt så pass länge – det vill säga ungefär 2,5/3 timmar som det hela tog. Vi sa alla; snälla låt det bli uppför snart! Detta var något vi senare skulle få äta upp, minst sagt, haha. 

SÅÅ VACKERT!

So far alla glada o nöjda! 

Kan ha varit för att Linda var vår personliga jukebox på vägen ner - mycket mums!

Yes, pigg i benen minsann!

<3

Detta var alltså en typiskt "väg" vi gick på, både på upp o nervägen!

Detta var vägen vi hade framför/nedanför oss... 

Blev många banan/godis/vattenpauser

Vårt (första) mål! Colorado river! 

Nere vid Colorado River tog vi en halvtimmes lunchrast, vissa (läs: Hammer) solade, vissa vilade i skuggan eftersom solen var sååå galet het just då, vissa drack öl och vissa (läs: Alla) plåstrade om sina fötter.Vi hade nu gått neråt 1500 meter och ÖVERALLT var det varningsskyltar om att man absolut inte får hika ner til floden och upp igen på samma dag... 

Enligt Glenn hade vi nu alltså 6 timmar kvar av hajken och jag undrade då hur många timmar som skulle vara flat, det vill säga inte uppåt? – Twenty minutes… 

Vilket mumsigt svar va?! Haha, så det var bara att börja gå, uppåt. 

Här får ni lite bilder från våra mikropauser vi tog för att bege oss uppåt. Vi skulle dit pilen visar.. Mm, så nära! Perfekt för psyket alltså! ;) 

 Helt seriöst så var detta det absolut mest påfrestande, jobbiga o fruktansvärda jag någonsin gjort. Solen var såååååååå het så föreställ er en blandning av solsting o supertunga ben o en supertung väska o så sex timmars hajk. Rakt uppåt. Vi gick, gick, gick, gick, gick och gick... Vägen tog aldrig slut och på vissa ställen var det såååå brant! Det var en riktig jäkla pärs! När vi hade fem kilometer kvar visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen och benen tog mig knappt uppåt.. Men detta är grejen; jag hade inget annat val än att fortsätta gå! Och det gjorde jag, sakta, sakta, sakta. Det var jag och Daniel som hajkade tillsammans de sista kilometrarna o det är jag såå glad för! Vissa gånger fick han putta min ryggsäck för att jag skulle ta mig framåt. Smärtan i benen var obeskrivlig o jag fick använda armarna för att lyfta upp dem så jag kunde ta nästa steg. Ja, ni hör ju... Dessutom hörde jag röster "från bergen" som ropade mitt namn och ja, allt var en enda stor dimma. Jag kunde verkligen inte hålla i min kamera, vilket är jäkligt synd nu så här i efterhand eftersom jag har inte några kort från uppvägen, och det var såååå jäkla vackert!! Svårt att greppa o i mitt tillstånd såg det nog inte lika vackert ut som det egentligen var.. Men det var makalöst! Så det var riktigt trist... Anyway, vi gick sakta, sakta uppåt o när det var cirka 200 meter kvar kom energin fram igen, från vart har jag ingen aning om... Men vi tog oss till mål och jag var/ÄR SÅ JÄKLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV! 26 kilometer hajk varav 13 rakt uppåt! Ner till colorado river och upp igen på en dag! Vilka kommer göra det i sitt liv?! Inte många! Det behövdes bara 8-9 liter vatten, en jäkla massa godis o så lite viljestyrka.... Alla klarade det och jag är så stolt över allihopa!

Här hade jag vilat ett tag vill jag lova, men vi var i mål!!

Så här såg jag ut med ungefär 8 kilometer kvar så ni kan ju tänka er hur 

jag såg ut direkt efter mål ;P

Kalle vid skylten som fanns överallt; Warning! Do not attempt to hike from the canyon rim down to the river and back in one day. Every year hikers suffer serious illness or death from exhaustion. 

Idag känns det i kropp o själ (läs: BENEN) vill jag lova.

Men fyfasiken vad det var värt det!!!!!!!