Grand Canyon Hike!

Grand Canyon Hike alltså. Glenn aka. Indiana Jones aka. våran guide hade förberett oss på att det skulle bli hårt. Jag tror ändå ingen hade förstått det vad det egentligen innebar.... Vi började med att åka till vår campingplats i fredags kväll. Där tältade vi, drack öl och grillade. Det var supermysigt!! Sedan var det bara att kliva upp 05.45, få i sig så mycket frukost som möjligt och ta bussen till platsen där Kaibab (även kallad Kebab från hungriga utbytesstudenter som saknar mat hemifrån) Trail startade. 

Från o med nu ska vi alltid hyra bil av enterprise! - denna fann vi under förarsätet... ;)

Så here we goooooo! Hela gänget samlat!!

Trailet var alltså 11 kilometer ner mot Colorado River och även om man inte tror det så är det faktiskt jäkligt jobbigt att gå neråt så pass länge – det vill säga ungefär 2,5/3 timmar som det hela tog. Vi sa alla; snälla låt det bli uppför snart! Detta var något vi senare skulle få äta upp, minst sagt, haha. 

SÅÅ VACKERT!

So far alla glada o nöjda! 

Kan ha varit för att Linda var vår personliga jukebox på vägen ner - mycket mums!

Yes, pigg i benen minsann!

<3

Detta var alltså en typiskt "väg" vi gick på, både på upp o nervägen!

Detta var vägen vi hade framför/nedanför oss... 

Blev många banan/godis/vattenpauser

Vårt (första) mål! Colorado river! 

Nere vid Colorado River tog vi en halvtimmes lunchrast, vissa (läs: Hammer) solade, vissa vilade i skuggan eftersom solen var sååå galet het just då, vissa drack öl och vissa (läs: Alla) plåstrade om sina fötter.Vi hade nu gått neråt 1500 meter och ÖVERALLT var det varningsskyltar om att man absolut inte får hika ner til floden och upp igen på samma dag... 

Enligt Glenn hade vi nu alltså 6 timmar kvar av hajken och jag undrade då hur många timmar som skulle vara flat, det vill säga inte uppåt? – Twenty minutes… 

Vilket mumsigt svar va?! Haha, så det var bara att börja gå, uppåt. 

Här får ni lite bilder från våra mikropauser vi tog för att bege oss uppåt. Vi skulle dit pilen visar.. Mm, så nära! Perfekt för psyket alltså! ;) 

 Helt seriöst så var detta det absolut mest påfrestande, jobbiga o fruktansvärda jag någonsin gjort. Solen var såååååååå het så föreställ er en blandning av solsting o supertunga ben o en supertung väska o så sex timmars hajk. Rakt uppåt. Vi gick, gick, gick, gick, gick och gick... Vägen tog aldrig slut och på vissa ställen var det såååå brant! Det var en riktig jäkla pärs! När vi hade fem kilometer kvar visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen och benen tog mig knappt uppåt.. Men detta är grejen; jag hade inget annat val än att fortsätta gå! Och det gjorde jag, sakta, sakta, sakta. Det var jag och Daniel som hajkade tillsammans de sista kilometrarna o det är jag såå glad för! Vissa gånger fick han putta min ryggsäck för att jag skulle ta mig framåt. Smärtan i benen var obeskrivlig o jag fick använda armarna för att lyfta upp dem så jag kunde ta nästa steg. Ja, ni hör ju... Dessutom hörde jag röster "från bergen" som ropade mitt namn och ja, allt var en enda stor dimma. Jag kunde verkligen inte hålla i min kamera, vilket är jäkligt synd nu så här i efterhand eftersom jag har inte några kort från uppvägen, och det var såååå jäkla vackert!! Svårt att greppa o i mitt tillstånd såg det nog inte lika vackert ut som det egentligen var.. Men det var makalöst! Så det var riktigt trist... Anyway, vi gick sakta, sakta uppåt o när det var cirka 200 meter kvar kom energin fram igen, från vart har jag ingen aning om... Men vi tog oss till mål och jag var/ÄR SÅ JÄKLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV! 26 kilometer hajk varav 13 rakt uppåt! Ner till colorado river och upp igen på en dag! Vilka kommer göra det i sitt liv?! Inte många! Det behövdes bara 8-9 liter vatten, en jäkla massa godis o så lite viljestyrka.... Alla klarade det och jag är så stolt över allihopa!

Här hade jag vilat ett tag vill jag lova, men vi var i mål!!

Så här såg jag ut med ungefär 8 kilometer kvar så ni kan ju tänka er hur 

jag såg ut direkt efter mål ;P

Kalle vid skylten som fanns överallt; Warning! Do not attempt to hike from the canyon rim down to the river and back in one day. Every year hikers suffer serious illness or death from exhaustion. 

Idag känns det i kropp o själ (läs: BENEN) vill jag lova.

Men fyfasiken vad det var värt det!!!!!!!

Smile because it happened

Slutet närmar sig verkligen. Igår var det nära till tårkalas på Dimes när vi insåg att vi endast hade fjorton timmar kvar att tillbringa där! Och nu är det endast tio... 

Hursom, kvällen var riktigt kul o alla var på partyhumör! 

Eviss <3 Dimes

Det är alltså endast två onsdagar kvar här i Flaggan vilket inte bara innebär sorg utan även glädje för om 12 dagar kommer Karin med sin kille Wesley hit!!!! Det kommer bli sååå himla roligt att ses igen och börja taggen för vår härliga roadtrip! Hon och Wes kommer alltså på tisdagen till Flagstaff och följer sedan med oss till Las Vegas på lördagen. Mums mums mums! På tisdagen efteråt börjar vår härliga roadtrip som jag är sååå exalterad inför! Kommer nog bli en bra sista månad ändå även om tanken på att jag ska lämna dessa underbara människor gör mig tårögd.. Men så här ju livet när man reser & träffar nya människor. Det kommer bli många hello's and goodbyes genom livet, det är så det är! 

(Och ja, äntligen kan jag använda ett citat som jag lärde mig idag...) 

Don't cry because it's over - Smile because it happened

Helgen kommer bli awesome - en 24 kilometer hajk i Grand Canyon väntar!

Fyfan vad jag är lycklig som får göra allt detta, det kommer bli mums!

My mumsy weekend

Som jag nämnde tidigare så var ming helg minst sagt fullspäckad. Började fredagen med att fira International Day på skolan. Det var alltså 30 länder representerade och jag, Adam, Daniel, Sofia o Lisa representerade Sverige. Under dagen kom det väldigt många (små, superduersöta) barn som ville ha stämplar i sina Passport som de fick vid ingången. Grejen är den att alla bord hade roliga saker de kunde ge barnen, typ ballonger eller låta dem spela på några instrument osv... Vad hade vi? INGENTING! Så när barnen kom springandes till bordet o ville ha en stämpel så kollade de runt överallt på bordet o tyckte det var sååå tråkigt. Tills en double marker pen dök upp på bordet! Vi hade alltså en stor märkpenna som man kunde måla med på båda sidorna och tänk er alltså superexalterade, megasöta små barn bara; 

"WHAT, IS THAT A DOUBLE MARKER PEN????!?!?!??!?!"

"IS THAT REALLY A MARKER PEN? NO WAY!!!"

"AAAAH, IS IT FOR SALE??!?!??!"

"CAN I TRY IT?!?!??!?!"

"WOOOOOOW"

Ja, nu så här i efterhand är historien kanske inte så rolig men jisses va jag skrattade! Så vi vid det svenska bordet gjorde succe ändå, tack vare vår penna! ;) Annars var det en helt okej dag även om det kanske inte var det roligaste jag någonsin gjort i fyra timmar! ;) Dock kul att träffa lite folk såklart! 

Här har vi Sverigegänget!

Sen var det även väldigt mycket posande tillsammans med många! 

Can I take a picture with u swedish girl?! Mm, man är verkligen exotisk alltså!

Morgonen efter hämtade jag o Michel upp vår hyrbil för att sedan hämta Adam och bege oss mot Phoenix!! Vädret var verkligen sjukt härligt i Flagstaff så vi alla förstod att det skulle bli galet hett i Phoenix.. Den här dagen har vi pratat länge om för jag och Linda har berättat för Adam att vi har en STOR överrasskning för honom i Phoenix. Detta har han vetat om i ungefär två veckor och frågorna om vad överraskningen är har inte varit få vill jag meddela... Så här har ni en exalterad Adam som inte kan vänta på den här underbara dagen o så Michel, våran underbara chaufför för helgen!

Vårt första mål i superheta Phoenix; HÄMTA KALLE (och Linda såklart!) Wohooo det var sååå kul att se honom och ja, det var längesen man såg Linda så lycklig!! Det var ett mums moment! Sedan var det alltså dags för surprisen för Adam... Vi åker och åker mot... IKEA! "Va, är IKEA överrasskningen?!?" Ni kan läsa på hans underbara blogg (som ni hittar här) att hans förväntningar var ganska mycket högre, typ att träffa hockeylaget.. ;) Haha! Så det blev lite swedish meatballs (utan kanelbullar, jag är ledsen Adam, det blev inte riktigt som du tänkt dig) och det var såå gott! Kul för Kalle att komma till USA o käka på IKEA det första han gör ;) Efter detta begav vi oss mot Swedish Food Market o inhandlade massvis med mumsig mat! Vi har alltså ungefär 8 timmar kvar att spendera i Phoenix som just nu är 42 grader varmt o vi har massvis med kylvaror! What to do? Kylväska + is + mat, there we goo!

Firar Kalles ankomst med ett par kalla öl på en mysig uteservering!

(Och ja, så där såg Adam ut när han insåg att IKEA var överraskningen)

Kalles första (& absolut inte sista) iskalla Corona på hans två månaders långa semester!!!

WOHOOOOO! Och ja, det var jäääääääkligt varmt!

Nu är vi alltså på arenan och ska se den femte matchen mellan Phoenix och Chicago! Det stod mycket på spel och skulle Phoenix vinna skulle de gå vidare i serien! Det var såå härligt utanför (även om värmen var bland det värsta jag varit med om)!

Adam laddar!

Så USA; en megastor Tacos åker runt och ut ramlar biljetter till Taco Bell! 

Hockeyfan # 1

SJUKT DRAG!!

Mumsigt hockeypar!

Eftersom jag har hejat på Coyotes hela mitt liv var det ju verkligen 

dags att ääääntligen införskaffa en tisha! ;)

Matchen slutar alltså 2-1 till Chicago efter förlängning... Det var ju lagomt kul (nu har ju Phoenix vunnit ändå å gått vidare så det är ju härligt, wohooo GO COYOTES!)! Ändå var det riktigt kul att se matchen o jag är glad att vi åkte! Ett måste när man är i USA!

Kommer hem runt 1 tiden på natten, somnar runt 2, vaknar runt 5 och inser "va fasen ska jag göra idag....? HOPPA UT FRÅN ETT FLYGPLAN??!?" Alltså inte mycket sömn för Fröken Grön - eller de andra för övrigt så klart!! Så här har ni tre jetlaggade/supertrötta svenskar i baksätet på väg mot Sedona och fallskärmshoppningen!

Här har ni Debbie innan hon hoppar, sååå lycklig!

I know, här har ni en mumsig chica - my beermate <3

Trött chaffis!

Adam glad som alltid!

Lyckliga Kalle!

Daniel innan han hoppar!

Debbie efter hoppet!! Ja vet, hur kan man se så glad ut!? 

Antar att hon faktiskt NJÖT av färden! ;)

Meryem o Debbie :)

Daniel landar!

Ja, vi var alltså fem hoppare och jag tror att de flesta njöt mer av färden ner än vad jag gjorde.. MEN desto gladare o stoltare är jag att jag faktiskt gjorde det. WOHOOO GO EVISS!

Var såååå hungrig efteråt och detta var en såååå mumsig burgare gjord på buffelkött. Detta var mums mums mums o ja, herrejisses va gott det var! Det bästa jag kunde äta efter en sån prestation!

Innan vi lämnade Sedona åkte vi till en lite view point o såg den fantastiska utsikten! 

Verkligen supervackert!! 

Vackra Analia/Min fallskärmsvän!

<3

Hela gänget samlat! <3

...o så en fransman på det..

Vi kommer hem, powernapar o taggar för en SVENSK DINNER! 

Nu ska alltså våra fynd från gårdagen ätas upp! :)

Lite svensk traditionsenlig grillning så där klockan 10 på kvällen... MUMS!

Adam älskar lax. Frågor på detta?

Ja, älskar.

Strunta i allt ni ser här - titta på bakgrunden!!!!!!!!!! När vi handlade maten till middagen gick vi inte Bashas som vi brukar göra utan till Safeway (min favvoaffärer forever and ever nu!) och vad hittar Evelina den 22 april?!??!!? Alltså 106 dagar efter hon har anlänt till USA!? Alltså 106 dagar av gnäll till min sambo att det eeeenda jag vill ha från sverige är SWEET CHILLI SÅS! Och vad dyker upp framför mig!?!?! Aaaah, lyckan är total! Även om det känns lite småsurt att jag har varit utan livets sås i 106 dar.. But better late than never! ;) 

Behöver nog ingen närmare förklaring över hur underbart jäkla gott detta var <3

Perfekt slut på en superperfekt helg som verkligen innehöll lite av allt!